Historik

Gävle Motorbåtsklubbs historia start 1933 till 2003

Den 8 juni 1933 samlandes några motorbåtsintresserade karlar på Café Temerance för att dryfta frågan om bildande av en motorbåtsklubb. 

Till att leda mötesförhandlingen valdes O. Fällman, en person vars namn man under många år skall finna intimt anknuten till den klubb som då beslöts att bildas. Redan vid mötet beslöts att klubben skulle heta GMBK och dess huvudsakliga uppgift skall vara befrämjande av motorbåtsägarnas intressen. Att handlingskraft och intresse var starkt och stort kan man utläsa av ett protokoll skrivit 19 dagar efter starten, då man redan hade ordnat med kontrakt hos leverantören av motordrivmedel, utarbetat förslag till standert, att mössmärkena skall kosta 4kr och 50 öre varav 50 öre gick till klubben samt om den första gemensamma utfärden som gick till Granskär.

Att det då på den gamla goda tiden inte alltid var så fritt och trivsamt kan man förstå, när man kan läsa att klubben senare av en jägmästare fick obehag för att de landstigit på Granskär utan att sökt tillstånd. Denna lilla malör tycks tydligen rättat till sig ganska snart, då man senare skall finna jägmästaren som förtjust deltagande i klubbens utfärder så smidiga diplomater var tydligen med från starten. Flera utflykter hölls sedan till olika delar av vår skärgård, där klubben ordnat med musik och förtäring.

I augusti 1933 fick klubben en skrivelse från ett bensinbolag med erbjudande att varje medlem som önskade kunde gratis få 5 liter motorfotogen för provning. Den 17 aug. 1933 hade längtan efter ett klubbhus blivit så att en klubbhuskommitté tillsattes. Klubben arbetade också aggressivt för att få Gävle stad till att ordna med riktiga kajskoningar i Stenebergskanalen, något som staden ej ville vara med om. Planer på att uppföra ett klubbhus diskuterades mycket och man enades om plats som Kabelro. 

Den 11 september 1933 planerade det första lotteriet, en båt skulle inköpas som skulle var högsta vinst. Klubben enades om att detta tillsvidare skulle hållas hemligt. I november 1933 hade man skrinlagt planerna på klubbhus vid Kabelro och i stället insänt en skrivelse till Domänstyrelsen med ansökan om att få hyra Tjuvharen på en tid av 10 år. 

År 1934 infördes en dansbana på Tjuvharen där klubbens samlingsplats numera var, samma år hölls också flera tävlingar av kapten Näsman, vilket också blev vår navigationslärare. Denna kapten Näsman utnämnd till klubbens första hedersledamot den 10 april 1934. Nämnes att klubben nu ordnat detta så att medlemmarna nu fick köpa bensin för 25 öre litern och fotogen 15 öre litern. Och att tre öre per liter återbetalas vid inlämnande av säsongens kvitton. Vidare kunde man hos olika firmor i staden göra inköpet av båtmaterial med tio procents nedsättning av priset. 

Hösten samma år kunde de första båtarna dragas upp på det nya varvet vid Stenebergskanalen. Varvet som sådant visades sig sedan vara en bra idé att hålla klubbmedlemmarna samlade om GMBK gemensamma intressen.

1937 uppsattes den första lyftkranen i Stenebergskanlen (efter tillåtelse från hamnstyrelsen). Man hade då också ordnat med inhägnad kring detta varv. Lotterier förekom årligen och genomdrevs med stort nit och intresse av klubbens medlemmar. Så kom klubbens första jubileum den 11 juni 1938 då firades klubbens femåriga tillvaro och festen hölls på Böna hotellet med dans och supé till en pris av tre kronor per styck.

I april 1940 fick båtägarna svårigheter med bränsle och ansökningsblanketter för bränsle delades ut. Ja svårigheterna bleve så stora att man försökte ordna gemensamma utfärder med trampcykel. Klubben gjorde även stora insatser i fosterlandets försvar genom att inköpa försvarsobligationer till ett värde av tre tusen kronor. Så blev det körförbud för våra båtar, men sjöfolket lär ju vara ett segt släkte. För att få komma ut till klubbholmen lyckades man utverka tillstånd för två båtar att köra. Dessa fylldes med klubbister och efter fick andra båtar släpa. Hos krigstidsnämnden söktes extra tilldelning av kaffe och socker. Tillsammans med medlemmarnas egna insatser kunde man sålunda då och då ha sina möten och utflykter i skärgården.

Experiment och planer på att driva båtarna med gengas har också förekommit och förslag fanns också att de som ämnade inom inmontera gengas i båten skulle få låna pengar till detta från klubben. Tyvärr blev svårigheterna alltför svåra för medlemmarna att ute på klubbholmen och man börjar planera för att köpa ett klubbhus på Norrlandet. Förslagsvis nämndes KFUM:s landställe Lugnet. Detta förslag kunde senare genomföras och med lån samt försäljning av befintliga försvarsobligationer blev så Lugnet GMBK:s landstället. Priset var 7 800 kronor och invigningen av det nya klubbhuset hölls den 15 maj 1942. Här på Lugnet firades också klubbens tio års jubileum i juni månad 1943.

Sommaren 1946 fick klubben sitt första erbjudande att köpa Gräsharen, men vad skulle man göra med Lugnet och den gamla klubbholmen? Lösningen blev att Lugnet såldes till Konsum Alfa. Priset var 13 500 kronor. Sedan började förhandlingarna om att börja bygga ett klubbhus på klubbholmen, något som visade sig var mycket besvärligt på grund av byggnadsrestriktioner, transportsvårigheter med mera. Man övergick då till funderingar på Gräsharen. En livlig korrespondens började mellan klubben och konsul Landström, som då var boende i Stockholm. Vid ett klubbmöte den 2 maj 1947 beslutade så klubben att köpa Gräsharen och den 25 maj samma år skrevs köpekontraktet. Priset blev 15 000 kronor med inventarier. Samtidigt började förhandlingarna med Korsnäsverkens motorbåtsklubb om försäljning av Tjuvharen, en affär som avslutades i augusti 1947 till ett pris av 1483 kronor. På Gräsharen byggdes sedan dansbana och företogs en del invändiga ändringar av byggnaden. Den 10 och 11 juni firades 15 års jubileum med festligheter på Gräsharen.

Nya bekymmer skulle ej låta vänta på sig, detta varv som klubben hade haft i så många år i Stenebergskanalen kom nu i brännpunkten. Nu samlades segel och motorbåtsklubbarna för en gemensam uppvaktning till Gävle stad för ordnade av plats till ett nytt gemensamt varv och efter stora strider och hetsiga debatter så kom vårt nuvarande varv vid Lillån till. Ett beslut om klubbens inträde till motorbåtsunionen fattades den 14 december 1950.

Den 14 februari 1952 fick Fällman i uppdrag att sammankalla intresserade damer för att starta en damklubb, en som också lyckades och damklubben blev ett faktum. Damklubben, en sektion i motorbåtsklubben, som frånsett damernas eget nöje, klubben haft stor glädje och nytta av.

Efter att alltsedan starten flackat omkring på olika kaféer i staden, lyckades klubben få hyra den nuvarande klubblokalen 1953. Under midsommaren 1953 samma år firades klubbens 20 åriga jubileum på Gräsharen. 

På Gräsharen har nya förbättringar verkställts år efter år. Så kan nämnas att 1957 inköptes ett nytt förnämligt elaggregat för växelström och i år har man nämligen nått ett resultat i den under så många år planerade byggnadsfrågan . I och med den nu färdiga båtbryggan 1958, så har klubbens öde växlat i med och motvind, då kan man en blick tillbaka på den 25 åriga tillvaron märka en seg framåtanda och att klubben drivits till en mycket bra förening. Hur detta i framtiden skulle bli vet ingen idag, beror på helt på medlemmarnas intresse och vilja till gemensamt arbete. 

Alla kan vi dock hoppas på en god och stark framtid för GMBK:s och deras verksamhet.

Mina upplevelser som barn var att bada fiska och lyssna på de alla äldre som berättade om havet, det fanns tumlare på den tiden. Om spritsmugglaren som hade bott på Gräsharen, han var visst tandläkare som sökte spännig, han ägde en dubbelbottnad båt som tillslut blev beslagtagen.
Kanonerna på Gräsharen användes bara när man sov, det lär ha smällt kraftigt då och då av alla berättelser att döma.

År 1965, taket på klubbhuset blev målat, sedan gick somrar med festligheter och man blev äldre. Petterson båtarna försvann och större, plastbåtar kom, de större båtarna försvann på grund av uppgrundning.

Nu när vi passerat 70 års jubileum vid midsommaren 2003 har klubbhuset renoveras under en 5 års period till heder för GMBK:s medlemmars framtida bruk, elen har kommit till klubben. De som bidraget med arbetsinsatser är en större skara av de som är stugboende på ön. Dilemmat i dag är att vi har ett nyrustat klubbhus och för grund farled till Gräsharen för större fritidsbåtar.

Jag som är ordförande sedan 1998 kom till ön 1959 som en entusiastisk 7 åring. Med en båten SPEED, en varvsbyggd polisbåt- smal och lång, som min pappa hade köpte ihop med min morbror Roland.

Ord Ove Svahn